Jag har väldigt gärna velat ha ett djur ett tag. Jag är hundvakt åt mammas lillvovve, Minja, några dagar i veckan vissa veckor och det är jättemysigt. Men någon hund kan vi ju inte skaffa även om det är frestande. Det skulle ju gå nu så länge jag pluggar, men sen? Vi kan ju inte lämna den ensam hemma hela dagarna. Näe, det går inte. Syrran undrade för några veckor sen varför vi inte har katt, vi som bor så bra till. Men både jag och Andreas har varit tveksamma. Vi hade ju katter förut som vi fick omplacera när Ludde var liten plutt och Lova var nyfödd. De var inte så förtjusta i att det kom småbarn och tog deras plats. De kissade mycket inne och det var allmänt jobbigt. Men sen funderade vi lite mer och här ute på landet kommer den ju att gå väldigt mycket ute. Den får direkt vänja sig vid småbarn, vi har inga bebisar längre som håller oss vakna på nätterna och stjäl all ork och det vore ju himla mysigt med en katt igen.
Så igår var jag och Ludde och hämtade Samson:
Samson, 17 veckor
Han var ganska morsk först och gick runt och snokade, men när han kom till vår säng så tyckte han att det var väldigt tryggt att sitta där under och där blev han kvar ett par timmar. Tills jag lockade fram honom med mat. Sen dess har har hållit sig framme. Utforskat huset, hittat sin plats uppe i fönstret. Han leker och busar och är ganska gosig emellanåt. Så det här ska nog gå bra! =)
Senaste kommentarer