Jag hade helt glömt bort att det var semmeldag idag. Hur jag nu kunde göra det? Obegripligt. Ringde Andreas då jag åkte hem från träningen. Mitt i fikat ringde jag. När han precis skulle hugga in på en sån där jättestor värstingsemla. En sån som är lika stor som en kastrull. Själv var jag på väg hem från träningen. Sa jag det? Jag övervägde att lägga på utan att säga hejdå, men jag besinnade mig. Klart jag unnar maken en semla. Stor som en kastrull.
Barnen beställde semlor efter maten när jag hämtade upp dem och jag var inte så svårflörtad. Grävde efter semmelbullarna i frysen när jag kom hem. De som jag bakade tidigare i år så att vi skulle ha den här dagen. Bakade nog säkert en tio-tolv stycken. Hittade en påse med två stycken kvar. Det måste helt klart finnas en semmelbulletjyv här i huset. Råttan kanske? Äter de frysta semmelbullar? Eller förresten, de är ju smarta så förmodligen använder den micron och vispar säkert grädde till också, och smular mandelmassa, för jag tyckte nog att mandelmassekorven också var misstänkt liten. Nåväl, det var bara att ställa sig och baka. Så nu står det alldeles varma, mjuka, sötdoftande bullar på bänken i köket.
Om jag tränar i morgon också så kan jag väl ta en till teet ikväll. House och te…och semla.
Lite kuriosa:
Fettisdagen är dagen sista dagen innan påskfastan, så då gällde det att passa på att frossa så man skulle stå sig.
Semla har vi lånat in från tyskan, men egentligen kommer ordet från latinets simila ”fint vetemjöl’, fint vetebröd’.
Mardi gras är samma sak som fettisdag, fast på franska.
I Norge äter man semlor med sylt i.






Kirskålspesto



Senaste kommentarer